En strålande vacker höstdag, då vi fick släktbesök från storstaden, hämtade jag Isbjörnens sele, packade picknickkorgen och så begav vi oss alla ut i skogen.
Först hundra meter asfalt och därefter kilometer efter kilometer av skogsstigar som trampats upp av djur.
Vi plockade kantareller och trattkantareller som skulle bli ingredienser till middagspajen. När vi blev trötta av vandrandet och plockandet, satte vi oss ned i den soliga ljungen och åt hembakat surdegsbröd och drack kaffe.
Isbjörnen hade ambitionen att lorta ned sig så mycket som möjligt plus att provgnaga skogens alla pinnar (hon lyckades i alla fall med det förstnämnda). Ibland satte hon sig bara och filosoferade, för skogen har den inverkan på en.
Tänk att jag får ha skogen som närmsta granne och kan promenera i den precis när jag vill. Det är värt så oerhört mycket mer för mig än att ha nära till affärer och bekvämligheter.
FÖLJ HUNGRY HEART PÅ: BLOGLOVIN’, Facebook, Instagram och Pinterest
ISA
nu fick du mig sugen att dra ut i skogen ;) så härligt!
Hungry Heart
Mm, skogen är underbar. När man går där är det som att trycka på en ”reset-knapp” och lugnet kommer.