Det är underbart att ge och självklart vill man ordna fina julgåvor till sina nära och kära. Samtidigt kanske man strävar efter att fira en mer hållbar jul, där inte fokus ligger på konsumtion. ”Vi skall inte köpa så många julklappar i år”, säger man, men likt förbaskat blir det så ändå.
Man kanske redan har köpt sina presenter och tycker att de räcker mer än väl, men så ansluter ytterligare några personer till julfirandet och inte kan väl de bli utan paket? Och så var det dagisfröknarna som skall få gåvor och julklappslotteri på personalfesten… Vips så har det köpts en massa presenter som kanske inte ens kommer till användning och som plånboken egentligen inte räcker till.
Eller så kanske man har bestämt att det bara är barnen som skall få paket, men så hör man att någon köpt ”bara något litet” åt de vuxna. Då kan man ju inte vara en snål jävel som inte ger något tillbaka! Jag minns fortfarande skammen från den julen då jag fick ett paket från en släkting, som jag inte trodde jag skulle byta julklappar med. Jag fejkade ett akut toabesök och kastade mig i bilen, gasade in till lilla mataffären (som var den enda affären som var öppen) och köpte några chokladaskar. Efter det garderingsköpte jag alltid julklappar för att aldrig mer hamna i den situationen.
Det verkar som om det finns en oskriven regel att man skall köpa en åtminstone lika dyr, men helst ännu finare/dyrare present än den man fick av vederbörande året innan. Det blir som en julklappsinflation där man hela tiden trissar upp gåvorna för att ingen vill verka otacksam och snål. Till slut kände jag att hela julklappshetsen stod mig långt upp i halsen. Jag ville inte fira en jul som gick ut på att man försökte bräcka varandra i presentköp och att man lade ut stora summor pengar på saker som inte var nödvändiga. Jag ville fira en jul som på riktigt handlade om att umgås, som inte gav mig prestationsångest och som inte slösade på jordens resurser i onödan.
Det visade sig att det inte bara vara jag som tyckte att vårt julfirande var jobbigt och därför bestämde vi oss för att göra på ett nytt sätt. Numera har vi en julklappskedja för de vuxna, där person A ger en gåva till person B, B ger till C och C ger till A. På så vis behöver man endast ordna present till en person (förutom barnen) och då har man mer resurser att ge denna något den verkligen vill ha och behöver. Min sambo och jag ger inte längre varandra julklappar, men vi köper en gemensam present åt oss själva och som är nyttig. I år kommer vi t ex att köpa en mat-termometer, eftersom vi båda spenderar mycket tid i köket (och den gamla termometern visar fel på 40 grader…)
Andra åtgärden vi gjorde var att banta ned julbordet (nej, inte kalorimässigt!). Istället för att en person skall slita halvt ihjäl sig för att fixa all mat, så gör vi knytkalas där alla får ta med just det som är extra viktigt för dem på julen. Vi kollar dock av så att det är någorlunda balans i fördelningen, så att inte lunchen består av åtta olika versioner av pepparkakor…
Den tredje förändringen, som främst min sambo och jag står för, är strävandet efter att inte ge köpta saker som julklappar. Vi försöker istället ge upplevelser eller saker som vi tillverkat själva, såsom kuddar med tryck, brickor och sylt. Det vi önskar oss själva i julklapp är oftast en hjälpande hand vid husrenovering.
Jag skriver inte det här som någon pekpinne på hur andra personer borde fira jul, för det finns måsten så att det räcker och blir över ändå vid denna högtid. Alla har sina egna traditioner och inget är mer rätt än något annat. Det här är bara ett sätt som man kan göra på och som fungerar bra för oss. Jag skall väl inte sticka under stol med att om vi hade haft mer pengar, så skulle vi nog ha unnat oss något mer till jul, såsom en massage, något vi längtat länge efter eller en resa. Men att gå tillbaka till att köpa mängder med julklappar som egentligen inte är behövda? Aldrig i livet!
Det här inlägget är mitt bidrag till Helenas utmaning Hållbar livsstil
FÖLJ HUNGRY HEART PÅ: BLOGLOVIN’, Facebook, Instagram och Pinterest
Pernilla
Så bra skrivet! Jag och sambon brukar byta julklappar med varandra men nu har det börjat luta åt att vi ska börja med att köpa en gemensam julklapp istället. Något som är bra att ha men kanske inte akut-nödvändigt.
I vår släkt kör vi också på en liknande julklappskedja. Jag tycker att det funkar jättebra, dels är det bara de som vill vara med som ”behöver” vara med plus att alla vet att det är det som gäller. Ingen får alltså nån oväntad julklapp eller behöver ha dåligt samvete för att den inte har köpt nån.
Hungry Heart
Tack! Och vad roligt att få höra hur du tänker kring julfirande! Ni verkar ju göra lite liknande som vi gör. Jag gillar att ni har tydliga ”spelregler” för alla och att det är frivilligt att vara med över huvud taget. Vet alla vad som gäller, så är det ju inte den som får en present men inte har en att ge tillbaka som får skämmas heller.
Helena
Tycker verkligen om ditt resonemang. Vi har också i många många år haft knytkalas. Ja, utom den äldsta på över 90-år. Nog tacksamma att vi kunde vara fyra generationer. Numera är vi färre personer på jul och har bestämt att minimera mängden mat I år blir det än mer fokus på umgås. Tack för fina tips! Kram till dig.
Hungry Heart
Fantastiskt att ni är FYRA generationer på jul! Helt otroligt. Roligt att höra att även ni har knytkalas och strävar efter att umgänget skall vara i fokus. Kram
Mikaela
Skitbra inlägg! Försöker också i största möjliga mån ge hemmagjorda presenter, för det spårar ur lite med antalet personer man ska köpa till här också nu. Min familj, Emanuels familj, min närmsta släkt, hans närmsta släkt… Det är 18 personer. Det går ju inte med CSN som enda inkomst. Och så är det ju så mycket roligare med egentillverkade grejer!
Hungry Heart
Tack, vad roligt att höra! =) Och visst blir det ohållbart om man skall ge så många personer dyra, köpta presenter. Vilken tur att vi är DIY:are då! ;-) De flesta blir ju väldigt glada för hemgjorda saker, för det ligger mer tanke och arbete bakom. Sedan har jag i och för sig en släkting som kom med en spydig kommentar om att jag kanske var för snål för att köpa något åt honom, men då berättade jag för honom hur lång tid jag lagt ned på hans present och hur mycket pengar det blev om man räknade på min timpenning och sedan dess har jag inte hört några klagomål! =D
Sandra
Precis såhär har vi också löst julklappsutdelningen i år. Känns jätteskönt :) Jag och Viktor brukar aldrig köpa något till varandra utan gör precis som ni, köper något ihop eller så går vi ut och äter eller gör något annat härligt!
Hungry Heart
Vad roligt att höra att det är fler som är inne på samma linje! Och visst är det en lättnad när man inte behöver julklappshetsa längre. Julen blir så mycket trevligare och lugnare då. :-)
Katarina
Skrattar gott åt ditt svar till släktingens spydighet. För mig ligger ofta den där känslan hos mig själv, hur mycket jag än verkligen VET att mottagaren kommer att uppskatta presenten så poppar tanken om att det ju ”bara” är något jag har gjort själv upp. Jag tänker att trägen vinner, att tanken nöter ut sig själv till slut, så jag fortsätter. För det är ju så roligt att ge bort personliga presenter. Köpa kan jag också göra om jag hittar något som det liksom ”står en persons namn på”. Upplevelser och ätbara saker har länge varit en tradition i min familj, nu håller jag på att skola in DenDärs familj i samma tänk. I de perioder när jag inte har haft så mycket pengar så har jag gett bort tjänster, barnvaktstimmar till småbarnsföräldrar är alltid uppskattat. Kul att ni önskar er hushjälp, brukar ni få det?
Jag har svarat på din fråga om kladdkaka, kolla gärna.
Hungry Heart
Jo, men jag känner igen den där märkliga tanken man blivit itutad att det man själv lagt ned mycket möda och besvär på inte skulle vara lika mycket värt som något som kostat mer pengar. Vi får väl helt enkelt påminna oss om samma sak som jag sade till dryga släktingen! Timlön för idé, skiss och utförande + material + kaffepengar = en hel del. =D
Roligt att ni försöker föra vidare traditionerna om att ge bort upplevelser och ätbara saker. Och visst brukar vi få hjälp med huset som vi önskat oss! Tidigare julklappar har bl a omfattat nedmontering av icke-fungerande varmluftsfläktsystem och nedtagning av träd som växte preciiiiis vid hus och skjul (och i ett fall: in i ett förråd).
Jag skall gå in och kolla kladdkakesvaret!
Rania { Rania Maria Photography }
Fantastiskt roligt att du valde att skriva ett helt inlägg istället för att svara mig på bloggen – tack! Sååå givande att höra mer om hur ni gör på julafton. Har fått med mig mycket bra tankar och tips. Jag kommer nog också satsa mycket på upplevelser, hemmagjorda saker eller second hand presenter (har tex. mycket böcker jag aldrig kommer läsa igen – varför inte skicka dem vidare?) och vi kommer bara ge något till de som står oss närmast. Har också funderat över det där att vi köper något gemensamt åt oss själva faktiskt – det är inte dumt alls :)
Hungry Heart
Åh, vad kul att du tycker det! Jag tycker att din ambition att sträva mot att ge mer av upplevelser, hemgjort eller från loppis låter fantastisk. Gamla böcker är ju dessutom mycket härligare än nya! Det är något visst med böcker som redan är tummade, upplevda och ”inlästa”. Dessutom kommer ju mottagaren av dina böcker veta att den kan diskutera innehållet med dig!
Klokt att begränsa julklappandet till de allra närmsta. Och att köpa en present tillsammans med sin partner istället för åt sin partner är faktiskt riktigt roligt. Då blir det ju ett gemensamt projekt! =)
Ida här och nu
De låter väldigt sunt och smart. Min son är de ända barnet under vårat firande så han får julklappar. Sen kör vi julklappsspelet. Alla köper tre paket. Inte nått dyrt utan max för 100 kr. De tycker alla är jätte kul! Och maten, ja vi har de som alla tycker om. Inget onödigt för att de ska vara på bordet. Och vi är bara sju stycken som firar tillsammans. Kram
Borgmästaren
Låter vettigt. Vi brukar inte köpa till vuxna alls. Varken jag och min man bryr oss om det. Ibland har vi köpt julklappskedjor med släkten. Jag mår nästan illa av all konsumtion vid jul. Såååå himla onödigt. Vi är också del av detta eftersom vi köper till barnen, men det känns inte alltid helt bra.
Hungry Heart
Roligt att höra hur du resonerar kring julklappsköpande och visst blir det lätt alldeles för mycket onödig konsumtion. Jag tycker att det är lite klurigt hur man skall tänka när det gäller presenter till barnen. Är det några som verkligen skall få julklappar så är det just barnen, men samtidigt kan jag tycka att man inte behöver dränka dem i prylar bara för det.
Stina - Tillvaron.se
Du är klok som en bok och jag håller helt med dig!
Hungry Heart
Vad go du är, Stina! <3
Christin
Vi köper bara till barnen…. som ensamstående kan jag nu efter några jular tycka det är supertråkigt…eftersom mina syskon får klappar av sina respektive… & mina barn inte är riktigt så stora att de köper julklapp än. Så jag shoppar till mig själv nu i förväg…haha kompenserar lite ;o)
Hungry Heart
Haha, ja men det är väl utmärkt att den personen som vet preciiiis vad man behöver står för julklappsinköpen! ;-)
Helena
Så fint att du tog med det här tänkvärda och bra inlägget om julen och julklappstankar. Tack fina du för att du är med i utmaningen. Stor luciakram till dig.
Hungry Heart
Klart att jag vill vara med i din kanonbra utmaning! I vanlig ordning var jag dock ute i kanske lite väl god tid och fick därför länka till din kategori hållbar utveckling. Men nu har jag ändrat länken så att den pekar till rätt inlägg!
Många lussekramar
Milla
Vilket bra inlägg? Knytkalas är så bra, vi har haft i många år.
Hungry Heart
Tack så mycket! =) Roligt att höra att ni också kör med knytkalas! Det blir ju så mycket himla mycket enklare när alla delar på matlagningen.