Hur man dödar kreativiteten och hur man återupplivar den – Berättelsen om min skapanderesa

Citat om kreativitet | HungryHeart.se

Jag var tio år gammal när jag för första gången fick höra av en lärare att jag var ”svag” i skapande ämnen, men jag skulle komma att höra det många gånger till under min skolgång. Min osäkerhet kring min kreativa förmåga växte sig allt större av mellanstadiets sura träslöjdslärare som på sin höjd kunde säga ”det får väl duga” när man förväntansfullt höll fram något man jobbat med i många veckor. Sedan var det högstadiets musiklärare som gick omkring med ett protokoll när det var sångövning, lade sitt öra nära ens sjungande mun, rynkade lite på näsan och antecknade sin bedömning i sina papper. Den hårdaste av dem alla var dock syslöjdsfröken som till och med krävde att baksidan av ens broderi skulle bestå av perfekt raka och ordnade stygn samt ”snygga knutar”. Henne kunde man aldrig fråga om hjälp, för då dök betyget på en gång, så min kompis hjälpte mig i smyg med de otaliga maskorna jag tappade på Lovikkavantarna.

När det gällde textilslöjden hade jag ”tur”, för jag kom undan med kreativa omtolkningar (Lovikkavantar?? Nä, det är en stickad äggvärmare!), eftersom jag i övrigt var skötsam och duktig på att lyda fröken. Däremot fanns det en klasskompis som så uppenbart hade en stor talang för att skapa med tyg, men som läraren inte tyckte om. Kompisen fick stå ut med suckar, bitska omdömen och huvudskakningar och fick aldrig mer än en trea i betyg. Som tur är lät hon inte det stoppa henne utan kom efter gymnasiet in på Saint Martins i London och jobbar nu med mode.

För andra i klassen fick den hårda kritiken större konsekvenser. I sjuan var det en kille som hade det tufft med att stava, men som verkade finna en hel del glädje i att skriva historier om rymden och k-pistar. Svenskläraren tyckte dock fruktansvärt illa om både hans ämnesval och hans skrivtekniska färdigheter. Hon bestämde sig därför för att läsa upp hans uppsats inför klassen ”i avskräckande syfte” med tillägg av hånfulla kommentarer. Det gör ont i mig än idag när jag tänker på hur en vuxen person, och därtill lärare, kunde få för sig att göra så mot ett barn. Vad ville hon åstadkomma med det egentligen? Att killen skulle skämmas så mycket över att bli nedvärderad och utskrattad att han lärde sig att stava bättre? Visst vittnade killens röda kinder om skam, men den ledde naturligtvis bara till att han därefter skolkade så mycket mer från svensklektionerna att han fick streck i betyg.

Trots att jag själv aldrig hamnade vid skampålen på liknande sätt, så bankades det åtminstone in hårt i mig under skolåren att skapande handlade om prestation, att nästan inget var bra nog, att det fanns ett tydligt rätt och fel och att den som inte gjorde på det rätta sättet riskerade att bli förlöjligad. Hela den fantastiska biten med skapande som något glädjefyllt, en form att uttrycka sig och ett sätt att förmedla känslor gick mig helt förbi. Jag var en högpresterande och överambitiös elev som bara var frustrerad över att jag inte lyckades uppfylla förväntningarna inom de kreativa områdena. Vid ett tillfälle frågade jag en av mina lärare på högstadiet vad jag skulle kunna göra för att höja mitt betyg i hennes ämne. Hennes svar kommer jag aldrig att glömma, för jag tog det som en sanning och bar med mig det i många års tid. Hon sade: ”Det spelar ingen roll hur mycket du försöker, för du kan inte göra något åt det. Du är helt enkelt inte kreativt lagd. Så enkelt är det.” 

Rut suger

Det finns så många fantastiska lärare som inspirerar, uppmuntrar och gör stor skillnad trots att de kämpar i motvind. Jag hoppas och tror att det inte hör till vanligheterna att pedagoger beter sig som i exemplen ovan. Kanske var deras attityder delvis påverkade av att de undervisade på en ”fin” skola med gammaldags värderingar kring hur barn skall lära sig? Det var disciplin, katederundervisning, utantilllärande av årtal och långt ifrån det som kommit att kallas ”flumskolan”. Oavsett orsak så lyckades lärarna i alla fall mästerligt med att förknippa skapande med olust och otillräcklighet. Få saker är så förödande för kreativiteten som fördömande, prestationspress, jämförelse, tvivel på sin förmåga och framför allt skambeläggande. 

Jag gick ut skolan med ”kunskapen” om att jag inte var en kreativ person och med erfarenheten av att ständigt ha misslyckats med att skapa. Sedan dess har jag skytt målarpennor, träsvarvande och korsstygn och när det varit dags att sjunga ”ja må han leva” har jag nästan viskat fram sången för att inte höras. Jag har gärna tagit del av andras skapande och älskar fortfarande att gå på utställningar, plöja böcker, se på film och lyssna på musik. Mina egna ”pysselförsök” har jag däremot skött i det fördolda med stort missnöje över resultaten.

Trots det, så var det ändå som om skapandet på något vis tyst pockade på min uppmärksamhet och inte riktigt ville ge sig. Efter tre år av funderande och tvekande startade jag till slut den här bloggen, men valde att berätta så lite som möjligt om mig själv och att inte visa mig på bild. I skydd av anonymiteten och på säkert avstånd från kritiska röster började jag så i somras fylla Hungry Heart med egna recept, fotografier, texter och DIY-projekt. I september i fjol vågade jag för första gången dela ett av mina skaparalster och det var till en Monthly Makers-utmaning. På det inlägget fick jag min allra första bloggkommentar och jag kommer aldrig att glömma den. Jag som ständigt fått veta hur dålig jag var på att skapa fick nu läsa positiva, uppmuntrande ord skrivna en annan Monthly Makers-deltagare! (tack underbara Silje!!) Jag menar absolut inte att det är andras godkännande och gillande som skulle vara det viktiga, men faktum är att för hård och osaklig kritik är förödande för skaparlust, medan även små ord av uppmuntran kan göra underverk.

För mig var peppandet, uppskattningen och den tillåtande atmosfären hos Monthly Makers som att möta en helt ny värld. Det var ju den totala motsatsen till vad jag upplevt under skolåren! Plötsligt hade jag hittat ett forum där alla var välkomna, där ingen form av skapande var mer rätt eller fel än någon annan och där fokus låg på skaparglädje istället för prestation. Jag fick så mycket inspiration av att se andras vitt skilda tolkningar av månadstemat och mitt stukade kreativa självförtroende började växa till sig. I kombination med en del andra positiva faktorer (som jag får skriva mer om en annan gång innan det här inlägget börjar likna en rysk roman i omfång), så utlöste det en skaparboom hos mig. Plötsligt sprutade idéerna ur mig och jag ville bara skapa mer och mer och mer! Jag upplevde en sådan oerhörd lust, glädje och driv att skapa och det var som om en rasande kraft brutit sig lös. Jag började förstå att det är det här jag brinner för, älskar att göra och vill syssla med jämt!

Kreativ figur

Visst kämpar jag fortfarande rätt mycket mot prestationsångesten, men jag övertalar mig själv att det är fullkomligt okej att publicera foton av skafferiet trots att ljuset är lite för gult eller visa småkrokiga ringar som inte genomgått en veckolång förberedelseprocess. Jag tänker inte låta den kräsna kritikern på första raden bestämma längre och kreativiteten har numera helt klart övertaget. Faktum kvarstår dock att jag levt större delen av mitt liv i skapargarderoben och än har jag inte riktigt tagit steget ut ur den. Även om det står alla fritt att läsa Hungry Heart, så är det i min omgivning fortfarande bara min sambo som ens vet om att jag driver en blogg. Den största anledningen till det är egentligen rätt sorglig: Om folk inte vet om att det är jag som står bakom skapandet, så kan de ju inte skratta åt mig. Då kan de inte döma mig eller säga att jag inte presterar tillräckligt bra. Så hårt sitter de negativa erfarenheterna från skolan kvar i mig. 

Jag kan förundras över hur stor makt ord egentligen har. Hur fördömande uttalanden kan fastna i en och komma att prägla en, men också hur vänliga, uppskattande ord kan ge en mod och väcka slumrande förmågor till liv. Jag kan även häpna över hur många som tycker att kreativa uttryck skall skötas av ”proffs” och som anser att om folk ”inte har självinsikt nog att förstå att de är dåliga”, så är det är helt i sin ordning att skratta åt dem, som t ex i Idol. Det är väl ingen som gör sig lustig över oatletiska gubbar som spelar fotboll i Korpen, så varför skulle skapande bara vara till för några få som bedöms som bra och vars uttryck passar det rådande idealet? Kan man inte få kreera något av den enkla anledningen att man tycker att det är roligt? JO, visst sjutton kan man det!! Det spelar väl ingen som helst roll om man sjunger falskt, inte syr snygga stygn eller om den hemmagjorda hyllan blir lite knas. Alla måste få skapa på sina egna villkor och efter sina egna förutsättningar! Och hur tusan skall någon ens kunna bli ”proffs” om de aldrig har fått vara nybörjare?

För mig känns det stort och viktigt att jag nu får vara en av de tolv värdarna till Monthly Makers och driva vidare den fina gemenskap där nybörjare och erfarna skapar och utvecklas sida vid sida. Dessutom tror jag att det är dags att jag gör upp med de gamla ”sanningarna” om mig själv som icke-kreativ och inte tillräckligt bra på att skapa för att få synas och höras. Jag har bestämt mig för att från och med nu sjunga födelsedagssången med hög röst, för första gången på 20 år DIY:a något i trä samt våga dela med mig allt mer av mig själv på bloggen. Och till läraren som sade att jag inte kunde bli kreativ hur hårt jag än ansträngde mig, vill jag nu säga följande: ”Ve dig för att du uttalade dig så kategoriskt och negativt om en ung människa som bara var i början av sin utveckling. Förresten hade du så djävla fel!”

Adjöken, syslöjdsfröken! | HungryHeart.se

P.S. Läs gärna den här fina artikeln som kurbits.nu skrivit om Monthly Makers och som berättar lite mer om tankarna bakom projektet. Och missa för allt i världen inte sammanställningen av alla bidrag till januaris Monthly Makers-utmaning som finns här hos Beatrice!

FÖLJ HUNGRY HEART PÅ: BLOGLOVIN’FacebookInstagram och Pinterest

Ruth

Malmöbo med passion för DIY och miljövänliga, smarta lösningar. Nyfiken idéspruta som främst skapar med återbruk och naturmaterial i skandinavisk stil. Strävar efter en hållbar livsstil och har ett stort intresse för djur och natur. Trivs som bäst på långpromenad längs havet eller i skogen tillsammans med hunden Isbjörnen.

RELATED POSTS

36 Comments

  1. Svara

    Jenny

    31 januari, 2016

    Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Detta är helt fantastiskt skrivet och jag känner igen mig i varenda ord. Skillnaden är att jag sällan fått kritik rakt ut men det har ändå alltid varit skrämmande tydligt att det jag gjort inte varit lika okej som andras. ”Konstig-stämpeln” har hängt med mig genom hela skolgången för jag har alltid stuckit ut. Min kreativitet hade aldrig gränser, jag tog alltid saker ett steg längre. Ett steg till bort från normen som alltid var i slöjdsalarna.
    Så en dag orkade jag inte mer. Jag slutade med allt.
    Det är först sista halvåret jag insett att jag tappade en så stor bit av mig själv då, och sakta men säkert har jag tillåtit mig själv att vara kreativ igen. Och det känns så himla fint.

    Men det är fortfarande svårt att visa upp vad jag gör. För det är precis som du säger, om ingen ser vad jag gjort kan ingen döma det.

    Nu skulle väl inte den här kommentaren bli till min kreativa livshistoria, men jag vill bara säga TACK för det här inlägget. Jag ska hålla alla tummar jag har för att vi båda ska bli av med lite hjärnspöken!

    • Svara

      Hungry Heart

      31 januari, 2016

      Tack fina du för att du ville dela med dig av dina erfarenheter! Jag blir så arg och ledsen när jag läser att det inte varit riktigt accepterat för dig att gå utanför normativiteten och att det (föga förvånande) fått dig att sluta skapa en period. Dessutom tänker jag att det som på riktigt är kreativitet (och som du verkar besitta), är just att tänka i helt nya banar och våga göra saker utanför ramarna! Om alla bara skulle hålla sig till samma, snäva norm så skulle det ju aldrig dyka upp några nya idéer, uppfinningar eller stilar!
      Men visst är det fascinerande att skaparlusten nästan inte går att döda utan att den sent om sider ändå kommer och uppsöker en. Jag är så glad att du kommit på att kreativiteten faktiskt ÄR en bit av dig och att du börjar återerövra rätten till den. Huvudsaken är ju att du hittar tillbaka till skapandet och att det känns bra, men jag hoppas att du någon gång i framtiden vågar starta upp den där bloggen eller extra instakontot som du funderade på. Jag lovar att heja på dig!

  2. Svara

    Katarina

    31 januari, 2016

    Tänk så mycket man inte vet om folk. Av det jag har sett på din blogg så har jag haft bilden av en som alltid har skapat. Det är så sorgligt med människor som hindrar andra, ännu sorgligare när det är personerna som borde vara de som väcker och stöttar upptäckarlusten, utforskarlusten. Talande jämförelse där med Korpen, där finns det ju en hel organisation för just glada amatörer med lust. Tänk om Monthly Makers kommer att bli ett sådant begrepp, det känns som det är på väg dit med kurserna som börjar dyka upp. Jag brukar ibland tänka på att alla vi modiga människor som vågar visa upp även det som inte blev helt som vi ville, inte första gången i alla fall, vi är ju faktiskt med och driver det dit också, att alla är barn i början och att det är ok. Stort tack för att vi får ta del av dina upplevelser och kram på dig.

    • Svara

      Hungry Heart

      31 januari, 2016

      Tack snälla för dina kloka och fina kommentarer! Jag hoppas också att allt fler hittar till Monthly Makers och att både glada amatörer och mer erfarna skapare kan utvecklas av utmaningarna och inspirera varandra. Och visst har du rätt i att vi som bloggare har ett visst ansvar att inte bara visa upp ett polerat, superperfekt alster utan även berätta om hur saker går snett och hur första försöken kan ha sett ut. Jag kan samtidigt bli lite kluven till det där, för på ett sätt vill jag ju inspirera genom vackra bilder, men jag vill ju inte heller bidra till ett svåruppnåeligt ideal. Hittills har jag försökt lösa det genom att låta fotona på bloggen vara så fina som jag kan göra dem och istället i textväg beskrivit saker som blivit lite tokiga. Jag tycker i alla fall att du är grymt bra på att våga visa upp dina skapelser oavsett om du blev nöjd med dem eller inte. Den lekfullheten och skaparglädjen som din blogg utstrålar smittar dessutom av sig. En annan person som jag tycker är bra på att ärligt berätta om skapandeprocessen är Alicia som skriver inlägg om ”den kreativa veckan”. Har du sett dem?
      Sedan fick du mig att fundera lite mer kring att du fått bilden av mig som en person som alltid har skapat. Jag har ju i och för sig ”pysslat” i hemlighet utan att någon fått se det och när jag tänker efter har jag ändå gett uttryck för en kreativitet även om jag själv kanske inte såg det så. Jag har t ex alltid haft många idéer och varit bra på att hitta nya vinklingar, gjort egna smycken och fotat lite grann och framför allt har jag skrivit. Det är områden som jag aldrig fick ”förstörda” i skolan och just skrivandet fick jag faktiskt t o m mycket uppmuntran kring. Tyvärr minns jag att min uppsats lästes upp före krig-och-k-pist-berättelsen som någon slags jämförelse på hur det skulle se ut. Den typen av ”komplimang” hade jag gärna kunnat vara utan…
      Hur som helst – tusen tack för dina intressanta och tankeväckande ord! Kram tillbaka!

      • Svara

        Katarina

        31 januari, 2016

        Vad kul att du också skriver! Hojta om du vill byta återkoppling någon gång. Men hemskt att bli framhållen som den bra i förhållande till den dåliga, sådant vill man ju inte vara en del av.

        Och roligt att du uppskattar min blogg, jag uppskattar dina kommentarer på det jag skriver. Alicias blogg, liksom Borgmästaten, är ställen som ger mig mycket inspiration. Tycker för övrigt du har en bra mix mellan vackra bilder och ärliga inlägg.

        • Svara

          Hungry Heart

          1 februari, 2016

          Tack för erbjudandet och kul att du gillar mixen! Jag hoppas det kan bli aktuellt längre fram att byta återkoppling, men just nu brottas jag fortfarande med svårigheter att skriva något alls. De senaste tio åren har jag haft skrivkramp och även om det går allt bättre, så får jag kämpa en hel del för att få till text ens till bloggen. Jag hoppas på att det gamla flow:et kommer tillbaka sakta med säkert!

  3. Svara

    Katarina

    31 januari, 2016

    Ser fram emot texten om de positiva faktorerna! Det är så spännande att ta del av andras upplevelser och kanske är det något som landar i mig själv. Som ringar på vatten.

    Och mitt i det tragiska i texten du skrev nu så började jag asgarva åt den så söta saxsnubban. Fast sen nästan gråta då hjärnan plötsligt tolkade den runda grejen som munkavel. Snacka om att du väcker känslor i både ord och bild.

  4. Svara

    Pernilla

    31 januari, 2016

    Det gör ont i mig att det finns människor, i synnerhet lärare som tror att man ska bli bättre på något genom att trycka ner en!? Tänk så många unga människor de har förstört genom att intala dem att de inte duger eller inte kan. Så upprörande!

    Angående Monthly Makers kan jag bara hålla med dig. De har verkligen fått min kreativa skaparglädje att växa med sin inspirerande och otvugna atmosfär. För att inte tala om alla dina peppiga kommentarer, jag blir lika glad varje gång :)

    • Svara

      Hungry Heart

      31 januari, 2016

      Jag tror att det är många människor som inte riktigt förstår hur mycket skada de kan göra genom sina uttalanden och särskilt lätt är det för barn att ta åt sig. Betyg måste i och för sig sättas när man kommit upp i en viss ålder, men det motsäger ju inte att man som lärare kan vara uppmuntrande och i alla fall inte banka in i ungar att de är hopplösa fall.

      Vad glad jag blir av att höra att du också har en så positiv upplevelse av Monthly Makers och att din skaparglädje bara växer! Vi gör ju alla Monthly Makers tillsammans, så du är en del i att skapa precis den atmosfären. =)

  5. Svara

    Helena

    31 januari, 2016

    Ord och kroppsspråk är makt på många sätt. De där orden som etsar sig fast. Läser dina rader och blir både arg och glad. Arg över att någon annan ska säga vad man kan och inte kan. I min värld kan alla lära sig saker… det tar bara olika lång tid. Tur att skolan idag oftast inte ser ut som det du beskriver. Jag känner dock igen det du berättar. Fick höra i högstadiet (fastän jag hade högt betyg) att jag inte skulle klara av kemiämnet på gymnasiet… Det blev en sporre att visa (särskilt när jag visste att jag inte ansträngde mig särskilt mycket för resultatet jag fick och hade mycket kvar att ge). Däremot har jag hela mitt liv, och får fortfarande höra att jag inte kan skriva… Så här tog det också lång tid innan jag började våga skriva på bloggen på mitt sätt.
    Sedan blir jag också så glad. Glad för att du tagit modet till dig och visar dina kreativa alster. I min värld och det jag ser är du en mycket kreativ och skapande människa. Som du vet har jag många gånger skrivit hur enormt fina dina fotografier är för att inte tala om dina alster både i mat, bak och material. Stor varm kram till dig och för att du delar med dig. ♥

    • Svara

      Hungry Heart

      1 februari, 2016

      Tack för dina som alltid fina, omtänksamma och uppmuntrande ord. För skriva – det kan du! Jag är ledsen att du varit med om liknande upplevelser och jag delar din ilska över hur vissa människor tar sig rätten att bestämma vad andra kan och inte kan. Tyvärr är det nog många som, tvärtemot dig, tagit det som sanning att de inte skulle klara tex kemin om läraren sagt det. När en auktoritet uttalar sig så och självtvivlet kanske slår till är det väldigt lätt att det blir en självuppfyllande profetia. Jag är glad att du hittade ditt djävlar anamma i den situationen och att du vågade starta och skriva din blogg på just det underbara vis som vi är så många som uppskattar.
      Många kramar till dig

  6. Svara

    Skuggsidan

    31 januari, 2016

    Wow, vilket inlägg! Vet inte riktigt vad jag ska säga, men jag känner igen mig. Sorgligt att så många verkar känna igen sig förstås, men samtidigt får din text mig att känna mig lite mindre ensam i det här. Fick också höra att ”du är helt enkelt inte kreativ”, ”du borde satsa på teoretiska ämnena, där är du stark” osv i skolan. När jag blev lite äldre började bilden förändras, eftersom jag ändå höll på med en del kreativa saker på fritiden (skrev mycket, spela teater och musik). Olika personer la fram sina bilder av mig, ”du är kreativ” vs ”du är inte kreativ” typ. Det blev tydligt efter ett tag att det var subjektiva åsikter, kanske baserat på i vilket sammanhang vi kände varandra, eftersom åsikterna skilde sig så markant. Men trots det har jag fortfarande bilden av mig själv att jag inte är kreativ. Och brottas med det, att hitta tillbaka till glädjen i att skapa. Känner också mycket med din klasskamrat som blev uthängd sådär, helt sjukt hur vuxna kan bete sig!
    Sen vill jag säga Heja dig, så roligt att du startat och driver den här bloggen! Följer dina alster med spänning:)

    • Svara

      Hungry Heart

      1 februari, 2016

      Tack snälla du för din fina kommentar och för att du vill dela med dig av dina egna erfarenheter! Vad arg jag blir att höra att även du fått höra att du inte är kreativ och att folk velat styra vad du skulle ”satsa på”. Det är ju ingen annan än individen själv som kan veta vad den blir lycklig av att syssla med och hur skall den ens kunna komma fram till det om den hela tiden blir matad med olika åsikter? Det är så märkligt det där med människans behov av att kategorisera och hur fel det blir när det är människor som placerade i de trånga facken. ”Du är x men inte y” är kanske lätt att slänga ur sig och känns oförargligt, men när det upprepas så påverkar det ju också den personens självbild.
      Jag är glad att du försöker hitta tillbaka till glädjen i skapandet och börjar ompröva bilden av dig själv som icke-kreativ. Så himla roligt att du tog steget att vara med i Monthly Makers-utmaningen och gav prestationsångesten en riktigt match! Jag tycker du är grymt bra!!

  7. Svara

    Borgmästaren

    31 januari, 2016

    Herregud vilka upplevelser. Först undrade jag om du var mycket äldre än jag trodde för din beskrivning av lärarna kändes som en bild från länge sedan. Tycker det är tråkigt att du stött på lärare som förstört så mycket för dig och för många andra. Också tråkigt att sådana fortfarande existerar. Men det är väl så att det finns alla sorter överallt, även om du verkar ha haft oturen att ha flera som är olämpliga för jobbet på samma skola.

    Vilken himla tur att du fick lite annan respons så att du kände att du kunde lyfta dina alster till en vidare krets, för vi vill verkligen se dem! Känns snudd på otroligt och rätt så skrattretande att du inte skulle vara kreativ.

    Även för mig var det endast familjen som visste om min blogg rätt länge, men nu har jag känt mig tvungen att berätta till min mamma och syster också. Egentligen har jag inte längre så himla mycket emot att berätta om min blogg. Först ville jag till varje pris vara anonym eftersom jag hade ett jobb som innebar att jag inte ville att folk jag träffade på jobbet skulle veta vad jag gjorde på min fritid. Nu har jag bytt jobb och det är inte längre superviktigt att vara anonym, men ändå tar det emot på något sätt att mina kollegor skulle få reda på att jag bloggade. Jag är rätt öppen på jobbet om mig själv och bjuder mycket på missar jag gör osv och kanske är det just därför jag känner att det är viktigt att ha en fristad som ingen känner till i bloggen. Det blir liksom att visa upp HELA mitt privatliv då och jag behöver en bit för mig själv som bara är min.

    • Svara

      Hungry Heart

      1 februari, 2016

      Goa du! <3 Tack för din jättefina kommentar och för att du berättar hur du resonerar kring bloggande och anonymitet. Det är så spännande det du skriver om hur bloggen blir en privat fristad för dig. Jag är precis som du en sådan person som gladeligen kan berätta om mina knasiga misstag, även rejält pinsamma sådana, men bloggen känns så otroligt mycket mer privat att lämna ut. Jag behöver liksom en fredad zon där jag känner mig trygg att få hålla på med mitt skapande.

  8. Svara

    Lili

    31 januari, 2016

    Det här är det mest fantastiska jag läst på oerhört länge. Mina tårar rinner av beröring. Det är så hemskt att människor trycker ner en på det sättet som lärarna i din skola gjorde, att de dessutom trycker ner barn, unga människor i början av sin process! Klart man inte är något proffs då. Dessutom måste man inte ens sträva efter att bli det. Och läraren som högläste uppsatsen som ett avskräckande exempel? Så fruktansvärt! Det är ju ren och skär mobbning och vuxna borde veta bättre, men gör tyvärr inte alltid det. Eller snarare, vet men vill inte.

    Sedan är det så himla fint att du hittat tillbaka till kreativiteten, att du har så kloka tankar om det här, och att du engagerar dig. Det gör mig riktigt glad att läsa. Ja, jag blir oerhört rörd. Alltså så himla fint! Och så oerhört inspirerande, det enda jag vill göra nu är att skapa skapa skapa. Wow!

    • Svara

      Hungry Heart

      1 februari, 2016

      TACK fina du för alla snälla ord!! Att få höra att jag inspirerar till skapande gör mig glad långt in i hjärtat! <3 Nu tar vi och skapar så att det står härliga till och som om negativa skolfröknarna inte existerat!!

  9. Svara

    Mikaela

    31 januari, 2016

    Men åh, vilket fint inlägg Ruth! Och vad fina kommentarer om Monthly Makers, vet inte hur det är för de andra men jag hade nog inte kunnat ana att det skulle få en SÅN betydelse för människor. Så fint att läsa! Hade heller ingen aning om att du hade en sån relation till skapande (dumma lärare), känns som skapandet är en självklarhet för dig. Men en del människor borde verkligen inte vara lärare alltså, det känns ju som en självklarhet att man får en större lust att lära sig något om man blir uppmuntrad till det och inte nedtryckt och skammad framför hela klassen? Sjukt. Tycker verkligen du visat de där dumma lärarna fel, ”kan aldrig bli kreativ”, ha. Det har du nog alltid varit tror jag! Förresten så är min blogg rätt hemlig med, vet inte hur jag berättar om den nu när det gått så lång tid heller? :/

    • Svara

      Hungry Heart

      1 februari, 2016

      Tack snälla! Ja, jag tror också att jag alltid haft kreativiteten i mig även om jag kanske inte alltid haft tillgång till den på samma sätt som nu. Men jag visste ju inte att den fanns i mig, så då kom jag ju inte för mig att leta efter den!

      Du och jag kanske borde inrätta nationella komma-ut-som-bloggare-dagen? ?

  10. Svara

    Sandra

    1 februari, 2016

    Känner igen mig så himla mycket i det du skriver. Tänk att det ska behöva vara en hel jäkla resa för att man ska våga och vilja bejaka sina egna intressen utan att få dem nedtryckta av någon annan. Är så glad att du hittat en väg där du kan få utlopp för allt det där. Nu har du bara det sista steget kvar, att våga stå upp för dig och dina egenskaper och avfärda de där tankarna om att någon skulle skratta. Du är superbra!

    • Svara

      Hungry Heart

      2 februari, 2016

      Tack goa du för din peppiga och fina kommentar! <3 Ja, visst är det märkligt när folk som jobbar med att ge barn och unga en bra grund i livet, istället blir dem som sätter käppar i hjulet. Tur att det ändå verkar finnas en inneboende kraft i oss människor och som trots villovägar verkar styra oss till det vi var ämnade till att göra.

  11. Svara

    made by mary

    1 februari, 2016

    Men jisses, dåliga lärare alltså, man tappar hakan! Skönt att du kunde hittar den styrkan i dig själv och det bevisar ju att alla lärare hade helt fel. De verkade ha väldigt snäva ramar för hur man fick vara kreativ. Min mamma var textillärare innan hon blev pensionär och hon skulle gå i taket om hon läste det här, all kreativitet ska uppmuntras och egentligen finns det inga fel. Och jag tyckte inte alls att det handlar om att du behöver bekräftelse från någon annan, det handlar ju om uppmuntran och trygghet, något vi alla människor behöver och mår bra av. Den typen av trygghet gör ju att man vågar utforska sin egen kreativa röst.

    Jag drar genast parallellen till något jag tänkt mkt på senaste året. Hur jag aldrig någonsin, när jag pratade med vuxna eller syokonsulent inför gymnasievalen osv, fick höra att jag skulle följa mitt hjärta. För mig var det snarare så att ”alla” de vuxna visste att jag var duktig på det kreativa och att det var där jag hörde hemma. Men kreativa yrken kan man ju inte leva på, så var det ju bara då. Man SKA läsa ”sam” eller ”natur” för att få en bra grund att stå på. Något annat finns liksom inte. Och visst kan det vara bra med en stabil utbildning, men när man hatar varje minut av skolan så blir man heller inte så framgångsrik. Nu gick det bra ändå, på samma sätt som du hittade tillbaka till din kreativa skaparglädje så följde jag tillslut mitt hjärta ändå och hamnade i ett kreativt yrke. Ibland har livet ett sätt att föra en i rätt riktigt tillslut.

    Hoppas du fortsätter med dina fantastiska inspirerande projekt!

    Stor kram!

  12. Svara

    Susanne

    1 februari, 2016

    Nu blev jag helt matt!
    Matt av att det finns människor som med sina ord kan trycka ner små barn och unga vuxna som är mitt i sin utveckling.
    Att säga eller visa för ett barn att den inte duger är ju fruktansvärt.
    Förstår att du blev skygg och varken ville eller vågade fortsätta då…
    Fy så ledsamt.
    Och se på dig nu!
    En glad, stolt och fantastisk kvinna som lär oss andra en massa nytt i varje härliga inlägg! ❤
    Stort tack för att du finns och skriver så otroligt och inspirerande bra!
    Varm Kvällskram!

    • Svara

      Hungry Heart

      9 februari, 2016

      Tack finaste du för dina snälla och uppmuntrande ord! Det betyder precis hur mycket som helst för mig att höra det. ❤️❤️ Många kramar

  13. Svara

    Alicia

    2 februari, 2016

    Herregud.

    Jag är helt omkullkastad av denna text. Du skriver så evinnerligt innerligt och bra så jag har svårt att lägga till någonting konstruktivt. Förutom att jag både känner igen historierna, och att vissa av dem är så horribla så de står bortom all igenkänning. Varför blir såna människor lärare? Varför blir de så ofta textilslöjdslärare? Varje gång jag håller broderikurs är det flera som delar med sig historier om fascistiska och totalt galna tanter som fördömer och förtar. Oftast finns det ändå någon form av distans och humor i berättelserna – man har återhämtat sig – men hur du kunnat ta revansch från såna här ”pedagoger”, det överstiger mitt förstånd. Vilka vrickade människor – och vad FEL de har i allt vad de antar?

    Jag hade ingen aning om att det var såhär, eller att detta är anledningarna till att du håller låg profil och är lite hemlig. Det blir en så himla mäktig känsla för mig personligen att läsa om Monthly Makers i sammanhanget och att det har hjälpt dig. Det är liksom så mycket mer än vi någonsin kunnat hoppas på för det här projektet. Och det känns så jävla ballt att få vara med att påverka på det sättet, och att DU NU är med och påverkar andra på det sättet! Jag får gåshud ända ner på tårna.

    Den här texten tar jag med mig i tankar och hjärta. Och jag hoppas verkligen du gör ett snett och vint, trassligt och tekniskt inkorrekt broderi av mönstret i slutet av inlägget. Det vore så rätt åt dem, de galna avigsidesivrarna.

    • Svara

      Hungry Heart

      14 februari, 2016

      TACK snälla du för din fina kommentar och för allt pepp! Det värmer så gott skall du veta! (Och sorry för episkt sent svar)
      Ja du, man kan ju undra vad det var som drev de där textilslöjdslärarna till att faktiskt utbilda sig till pedagoger. Någonstans måste de ju ha förstått att de skulle lära och undervisa barn och inte bli chefer över fullfjädrade couturesömmerskor. =)
      Monthly Makers är så grymt bra och jag är så himla stolt och glad att jag nu får vara med och påverka. Jag tror definitivt att MM kan göra en stor och positiv skillnad för folks skapande och jag blir så själaglad när jag ser att någon vågat lämna ett bidrag för första gången efter lite tvekande. Vi får väl helt enkelt vara som ett kreativt rehab för skolslöjdsskadade! =D

  14. Svara

    Mary Sane

    2 februari, 2016

    Alltså FY FAN för personer som säger såna där saker! Blir så arg över detta! Hur FAAAAN kan man säga att någon inte är kreativt lagd? Det är ju en muskel som man kan träna upp precis som alla andra muskler! Gaaaaaah jag förlorar förståndet

    • Svara

      Hungry Heart

      9 februari, 2016

      Ja, jag kan också bli fullkomligt skogstokig på lärare som tar sig rätten att komma med sådana ”domar” på barn. Alla måste ju få vara kreativa på sitt eget sätt! Jag säger som min mormor: ”har man inget positivt att säga om någon kan man lika gärna hålla tyst”

  15. Svara

    Alexandra

    9 februari, 2016

    Å tänk vad högstadieskolor kan göra med folk, de borde skärpa sig! Kommer själv ihåg bildlektionerna och läraren som inte tyckte mina teckningar såg naturtrogna ut och enligt proportionerna (för det var aldrig tänkt de skulle vara det). Eller syläraren som tyckte det såg fint ut på framsidan av broderiet, men baksidan var ett skatbo. Herregud, strunt i baksidan! ;) Ibland tänker jag att lärare tänker att alla elever ska vara likadana, men kreativitet kan ju vara så himla mycket. Dessutom kanske inte alltid kreativiteten syns utåt, allrahelst inte om man inte tillåts att släppa fram den.. Heja dig och din fina blogg!! Jag är övertygad om att alla är kreativa. De hade så himla fel!

    • Svara

      Hungry Heart

      9 februari, 2016

      Tack fina du för din kommentar och ditt pepp! ❤️ Så himla ledsamt att du hade en syslöjdslärare som anmärkte på baksidan av broderiet (who cares??) och att bildläraren hade ett snävt synsätt. Hur pass naturtroget och proportionerligt tyckte hen att Picassos kubistiska porträtt var då? Om vi människor aldrig fått prova nya sätt att skapa och gå utanför normen hade vi fortfarande målat streckgubbar i grottor. Nej, länge leve kreativiteten utan begränsningar och fördömanden!

  16. Svara

    Kristin

    9 februari, 2016

    Her-re-gud vad arg jag blir. Som sångpedagog träffar jag så många vuxna människor som fått höra just det där, fast i olika varianter som handlar om musik, där ”nej det finns nog inget du kan göra, du är inte så musikalisk tyvärr” verkar vara en mild (!) form. Och sedan femtio år senare tar de mod till sig kommer de till mig och bara ”jag har alltid längtat så efter att sjunga, men eftersom sångfröken sa att jag inte kunde, så …”. Och jag bara sörjer alla människors år av uteblivet skapande. Vad glad jag är för din skull att du kunde ta dig ur det där och släppa ut skapandet! Hurra!

    • Svara

      Hungry Heart

      11 februari, 2016

      Det är så fruktansvärt sorgligt att även du mött många som blivit ”utdömda” kreativt. Tänk att den hårda kritiken kan få sådana konsekvenser att människor undertrycker sin längtan i FEMTIO år! Och samtidigt – vad härligt att de till slut äntligen vågar komma till dig och förverkligar sin dröm. Jag hoppas att de nu sjunger av hjärtans lust och så högt att hela världen hör!

  17. Svara

    Wilda

    18 februari, 2016

    Jag har sparat den här texten oläst på Bloglovin, som jag gör med texter som känns viktiga att ha tid för. Jag är glad att jag gjorde det. Jag sitter med tårdränkta kinder nu. Berörd. Inte för att jag ens har i närheten av din historia, då jag tvärtom alltid uppmuntrats i det kreativa i skolan (men inte hemma) och valt både musiklinje och sysslat med teater/måleri/skrivande på fritiden. Nej, för att jag blir så otroligt rörd och glad för att det var du som blev den 12:e värden. Jag har många gånger fått höra att jag har ett för starkt uttryck, att mina texter är för mörka och känslostarka, som att det vore negativt. I den kreativa verksamhet jag har gått i under de senaste 4 åren har jag lärt mig att mitt uttryck är mitt och just därför kan det bara bli rätt. Det är bara jag som kan uttrycka det på mitt sätt. Och det kan jag verkligen säga om dig. Jag tänker att du är en av de mest inspirerande personerna i mitt flöde. Jag önskar så att din skam ska avlägsnas helt och att du får känna att dina skapelser är fantastiska just för att de är dina. <3

    • Svara

      Hungry Heart

      19 februari, 2016

      Men åh, vad FIN du är! <3 <3 Du gjorde mig så himmelens glad med din kommentar. TACK snälla du och KRAM på dig! <3

LEAVE A COMMENT