Bilder från ett helt nytt liv – Monthly Makers tema foto

Solnedgång på landet | Hungry Heart

Ni har säkert märkt att något varit fel här. Att blogginläggen kommit väldigt sällan, att jag nästan slutat skriva om mitt liv och att jag inte följt med i vad som hänt er.

Jag har länge velat försöka berätta för er, men jag har nog inte ens själv kunnat förstå vad det var som hände. Det har gjort för ont och varit för förvirrat för att jag skulle kunna hitta orden som beskriver det.

Och så har jag tvekat; orkar jag verkligen lämna ut det här? Kan en blogg som ska inspirera även rymma den här historien? Till slut har jag landat i att jag faktiskt inte kan vänta längre med att förklara för er.

Det är höst nu och allt är annorlunda mot den där lördagen i vårvintras. Då satt jag i lillstugan på landet tillsammans med honom ni känner som Kärleken. Eldade i vedspisen för att få upp värmen, åt frukost i lugn och ro och var trygg i tron om att vi var ett så starkt team att ingenting i världen kunde splittra oss.

Under våra sex år tillsammans hade vi varit igenom så många prövningar och dråpslag med svåra sjukdomar, förlorat hem och det ena eländet som följde på det andra. Trots det höll vi ihop, backade varandra och blev väldigt hårt sammansvetsade. Men alla strapatser tärde på det som var vi.

När det äntligen verkade ha lugnat ned sig med alla motgångar, så började vi leta efter ett hus som vi kunde flytta till för gott. Vi planerade ett bröllop nu i höst och pratade ofta om hur mycket vi längtade efter att skaffa barn.

Men så plötsligt den där lördagsmorgonen sade han att han inte ville längre. Att det inte fanns några känslor kvar. Att vi inte gick att laga. Och då gick även mitt hjärta och min bild av framtiden i bitar.

Jag var inte förberedd på uppbrottet och det är ingen idé att beskriva det i förskönande ord, för att genomgå en separation eller skilsmässa är aldrig vackert. Det spelar ingen roll hur bra man än kommer överens, för det är ändå fulgråt, förtvivlan och total vilsenhet.

Smärtan över att bli lämnad och att inte längre vara älskad skär oundvikligen ända in i kärnan av ens själv. Floden av känslor som kommer av att bli utbytt efter bara en månad. Och sedan hela stora berget av sorg på det. Sorgen över allt som inte blev, över alla krossade drömmar och över allt hårt kämpande som ändå inte räckte till.

Samtidigt insikten om att gränsen börjar närma sig för att kunna bilda familj och den stora rädslan för att kanske aldrig bli mamma. Och sedan den där evinnerliga sorgen igen över att de flesta andra jämnåriga befinner sig i en helt annan fas i livet, medan jag hamnat långt efter.

Hur i helvete ska man egentligen kunna börja om på ruta ett igen som 39-åring?

Men även om man inte tror det så finns det alltid en reservkraft inneboende. Man söker en plan B, försöker hitta lösningar och fortsätter trots att allt gör ont.

Jag upplevde lantlivet som att äntligen ha hittat rätt i livet och jag har också till stor del byggt upp den här bloggen kring det. Det var dock bara att inse att det inte var praktiskt möjligt för mig att bo kvar på landet efter separationen.

Så i somras var det dags för den 21:a flytten i mitt liv. Den gick från gårdar, skogar och hagar till storstan 55 mil bort. Till platsen där jag växte upp men inte har bott på på mer än två decennier: Malmö.

Turning Torso | HungryHeart.se

Jag hade hoppats på en lugn nystart där, men tyvärr upptäckte jag en stor vattenskada i min nya lägenhet och bokstavligt talat halva lägenheten måste rivas ut och göras om från grunden. Försäkringsbolaget ersätter nästan inget och renoveringen kommer att kosta minst tvåhundra tusen kronor…

Så just nu befinner jag mig i en ekonomisk och juridisk mardröm med väldigt mycket osäkerhet och oro. Det är ett virrvarr av processer, oförutsedda vändningar, advokater och hantverkare och det äter så klart på min kraft.

Hund på Limhamnsfältet | HungryHeart.se

Som tur är har jag fått behålla hunden Isbjörnen och hon är fullständigt obrydd om hela spektaklet. Hon sprider skratt och kärlek, städar bort tårar (och matrester från trottoarerna), bjuder in till lek och lägger en tröstande nos i mitt knä när det behövs.

Det finns så klart också många fördelar med att flytta tillbaka till Skåne. Framför allt är jag glad för att inte längre bo långt ifrån de människor här som står mig nära. Jag har också saknat all kultur och spännande mat som finns här. Och så havet, bokskogarna, blåsten (ja, faktiskt!), tusenskönorna i gräsmattorna och de knallgula rapsfälten om våren… För min kärlek till naturen är ju så klart fortfarande lika stark, även om jag inte har den precis runt knuten längre.

Hund på Ribban | HungryHeart.se

Vid den här tiden ungefär skulle jag ha gift mig. Den tanken känns så overklig och absurd just nu. Speciellt när jag istället packar mina väskor för att flytta tillbaka till mamma i morgon medan delar av min lägenhet rivs ut.

Det är inte så att jag klandrar han-som-hette-Kärleken för min situation (även om jag i omgångar förbannat både honom, mig, världen och eventuella gudar). Jag tycker fortfarande att han är den mest fantastiska, kloka och fina människa som finns och jag är så tacksam för den tid vi fick tillsammans. Dessutom är jag övertygad, så här i efterhand, att det var rätt beslut att vi gick skilda vägar. Men bara för den sakens skull slutar det ju inte göra ont.

Öresundsbron | HungryHeart.se

Jag önskar att jag kunde avsluta det här inlägget med att skriva hur jag kommit ur allt det här som en mycket starkare och gladare person, men sanningen är att jag inte riktigt är där än. Sorgeprocessen måste helt enkelt få ta den tid den behöver och jag är fortfarande tilltufsad och ledsen. Men jag har åtminstone börjat resa mig igen – om än på skakiga ben.

Nu vet ni hur läget är i alla fall. Ni får ett sista foto på solen som går ned över ladan på landet och det som var mitt gamla liv. Resten av bilderna i det här inlägget är på min nya hemstad Malmö som jag fångat genom mobilkameran. Det blir också mitt bidrag till Monthly Makers tema foto.

Monthly Makers är en utmaning för dig som vill komma igång med eller utveckla din kreativitet. Under 2017 lanserar vi tolv gemensamma månadsteman för dig att inspireras av, utmanas och skapa utifrån. I oktober är temat FOTO och Johanna är värd. Kommentera hennes inlägg med en länk till ditt bidrag senast den 28/10 för att vara med. Mer inspiration hittar du på temats Pinterestboard!

Vi som driver Monthly Makers 2017 är AliciaBeatriceElsaEmiliaFredrikaJessicaJohannaJuliaMikaelaRuthStina och Wilda. Inspireras, skapa och utvecklas med oss under hela året!

 

FÖLJ HUNGRY HEART PÅ: BLOGLOVIN’InstagramFacebook och Pinterest

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSparaSparaSpara

SparaSparaSparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

Ruth

Malmöbo med passion för DIY och miljövänliga, smarta lösningar. Nyfiken idéspruta som främst skapar med återbruk och naturmaterial i skandinavisk stil. Strävar efter en hållbar livsstil och har ett stort intresse för djur och natur. Trivs som bäst på långpromenad längs havet eller i skogen tillsammans med hunden Isbjörnen.

RELATED POSTS

38 Comments

  1. Svara

    Alicia

    21 oktober, 2017

    All kärlek till dig min fina, starka, modiga vän.

    • Svara

      Ruth

      22 oktober, 2017

      Kärlek tillbaka <3

  2. Svara

    Sandra ~ Diagnos:Kreativ

    21 oktober, 2017

    Usch, vilken storm du gått igenom! Önskar dig all lycka med att fortsätta reparera skadorna efter stormen! <3 + Dina bilder är verkligen underbara!

    • Svara

      Ruth

      22 oktober, 2017

      Tusen tack för det, Sandra. Det värmer verkligen. <3

  3. Svara

    Julia

    21 oktober, 2017

    underbara isbjörnen som tårkar dina tårar (och äter matrester från trottoaren hah!), vilken vän alltså <33 Fint att du delade din berättelse och så ljuvliga bilder du tar, massa styrkekramar!!

    • Svara

      Ruth

      22 oktober, 2017

      Tack snälla du! <3 Ja, Isbjörnen är allt en riktig bästis. Är så otroligt glad för att jag har henne.

  4. Svara

    Jenny

    21 oktober, 2017

    Vilken häftig kontrast det blev ändå, mellan din djupa text och de somrigt varma bilderna.
    Jag vet inte riktigt vad mer jag ska säga, men jag hoppas verkligen att allting lugnar sig för dig snart <3

    • Svara

      Ruth

      22 oktober, 2017

      Tusen tack för din omtanke, Jenny! <3

  5. Svara

    Mikaela

    21 oktober, 2017

    Vill ge dig världens största kram <3 <3 <3 Fan vad det suger med uppbrott alltså. Jag står inte helt stadigt än jag heller, men vi kommer att komma dit båda två jag lovar <3 Du är så stark och modig och fantastisk!

    • Svara

      Ruth

      22 oktober, 2017

      Fina du!!! <3<3<3 Tack för all kärlek och pepp. Vi får kämpa tillsammans! <3

  6. Svara

    Katarina

    21 oktober, 2017

    Nu sviker orden mig, din text väcker massor med känslor till liv som inte låter sig fångas just nu. Tänker ofta på dig.

    • Svara

      Ruth

      22 oktober, 2017

      Tack fina du. Och ord behövs egentligen inte, för jag känner verkligen din värme och omtanke. <3

  7. Svara

    Silje

    21 oktober, 2017

    Ord blir fattige. At du klarer å skrive det ned, her på bloggen, til oss, det er tøft. Ønskjer å gi deg ein varm klem, fine deg <3

    • Svara

      Ruth

      23 oktober, 2017

      Tack snälla du för din fina omtanke. Kram tillbaka! <3

  8. Svara

    Finurliga fröken

    21 oktober, 2017

    Älskade du! Jag har inte ord för det du har gått igenom. Och går igenom. Jag förstår att du inte är ute på andra sidan än. Lår det ta tid och ta hand om dig själv. Kärlek till dig!

    • Svara

      Ruth

      23 oktober, 2017

      Du är för underbar, Ida. Kram! <3<3<3

  9. Svara

    Ann Rumbleinthearctic

    21 oktober, 2017

    Men Ruth, mitt hjärta går sönder för dig! Jag är ledsen att detta har hänt dig, och hoppas att du får styrka nu ändå, när allt känns så hopplöst. Jag vet att ord knappast hjälper, och att det alltid är olika för alla. Jag säger alltid till mig själv, what doesn’t kill you makes you stronger, när allt bara går åt helvete för mig (för det har det gjort ofta) och det känns som hela världen rasar över mig. På ett sätt så känner jag att jag får kraft från det, att jag tar språng på de orden och visar att jag ska banne mig komma ur detta starkare och visa visa att jag också kan.
    Stor kram till dig, jag tänker på dig och det du går igenom!

    • Svara

      Ruth

      26 oktober, 2017

      Tack fina, fina du! <3<3<3 Din omtanke och värme ger mig extra styrka. Kram!

  10. Svara

    Johanna

    21 oktober, 2017

    så otroligt starkt och så fin del du beskriver med Isbjörnen som är ”obrydd över spektaklet”, och tröstar dig. Om det inte är konstigt att säga det (äh jag gör det ändå) så är jag glad att du har henne för hundar är fan det bästa och hjärtligaste som finns <3 Styrkekramar!!

    • Svara

      Ruth

      26 oktober, 2017

      Ja men visst är hundar bara bäst! Och de får en ju att tänka på något helt annat, eftersom de så lyckligt ovetande om alla problem och bara sprider glädje.
      Kram tillbaka! <3

  11. Svara

    Anna María

    22 oktober, 2017

    Fina du! Kärlek, styrka och tusen varma kramar. Tack för att du delar med dig.

    • Svara

      Ruth

      26 oktober, 2017

      Tusen tusen tack för din omtanke, Anna María! <3<3

  12. Svara

    Anki

    23 oktober, 2017

    Otroligt starkt att berätta <3 Kärlek till dig och fint att höra från dig igen även om det var detta. Jag hoppas att sorgprocessen inte blir alltför lång och att du snart går lättare steg. Men förstår att det måste kännas extremt tufft. Hoppas verkligen det löser sig med lägenheten, Malmö är en otroligt vacker stad iaf. Brukar vara där ibland. Fina bilder har du tagit också och härligt att isbjörn fick följa med dig! Där på stranden på bilden brukar man alltid se massa hundar springa runt lyckliga :)

    Som sagt, ta hand om dig och kramar till dig <3

    • Svara

      Ruth

      26 oktober, 2017

      Tack snälla du för dina fina, tröstande ord. <3 Kram!

  13. Svara

    Linnéa

    23 oktober, 2017

    Vad starkt att du vill dela med dig!

    • Svara

      Ruth

      26 oktober, 2017

      Tack! Jag har ångrat mig x antal gånger och varit på väg att radera inlägget, men å andra sidan är det ju så här det är.

  14. Svara

    Annika Kumlin

    26 oktober, 2017

    Har ju precis hittat på dig, men vill ge dig några styrkekramar. Du ska se att det här är din väg och att den leder dig fram mot något riktigt bra!

    Väldigt starkt av dig att dela med dig. Jag ser fram emot att följa din nya liv i Malmö.

    • Svara

      Ruth

      26 oktober, 2017

      Tack snälla för kramar och pepp! <3 Det värmer.

  15. Svara

    Annica

    26 oktober, 2017

    ❤️❤️❤️ all styrka och kärlek till dig!

    • Svara

      Ruth

      26 oktober, 2017

      Tack, Annica! <3<3<3

  16. Svara

    Mary Sane

    27 oktober, 2017

    Kära, kära du!
    Så starkt och vackert inlägg. Jo, vackert; trots all sorg, smärta, stress och ovisshet. Jag tror på dig. Jag hejar på dig.
    Det kommer att bli bättre till slut även om det kanske inte känns så nu. Tillåt dig själv att känna alla känslor, för inget är fel eller fult. Fall tillbaka på det som är essensen av dig själv och vet att du kommer att klara detta också. All pepp och kärlek till dig!
    Ps: hoppas inlägget får stå kvar. Det är många som kommer att känna sig stärkta och inspirerade av det och ärlighet gör världen så mycket bättre.

    • Svara

      Ruth

      27 oktober, 2017

      <3<3<3 Du är bara finast och klokast! <3<3<3

  17. Svara

    Wilda

    6 november, 2017

    Finaste du <3 Jag berörs och upprörs över hur orättvist livet kan te sig. Ta den tid du behöver, låt sorgen få vara vad den är. Det är vidrigt men du vet vad du behöver. <3 Fasen så mycket styrka det bor i dig. Jag hoppas att du snart får börja skörda hopp av den. All kärlek.

    • Svara

      Ruth

      15 november, 2017

      <3

  18. Svara

    Frida L

    8 november, 2017

    Så utelämnande och fint skrivet, starkt av dig att dela detta på bloggen! Jag har ganska nyss hittat din blogg och läser (hittills) bara sporadiskt, men kände att jag ville ge mig tillkänna nu när du varit så personlig. Hoppas att du hittar styrka och glädje igen och att renoveringen går bra så att du snart kan landa riktigt i denna nya del av livet.

    • Svara

      Ruth

      15 november, 2017

      Tack snälla du för din omtänksamma och fina kommentar! <3

  19. Svara

    Alexandra Ljungberg

    20 november, 2017

    Å men va liksom ärligt och bra skrivet av dig! Hoppas att du kommer trivas bra i Malmö, vi trivs superbra här :) Ibland när något väl tar en positiv vändning så kan allt ramla in på en gång, det ena efter det andra. Hoppas det blir många positiva överraskningar framöver :)

LEAVE A COMMENT