Något jag alltid spanar lite extra efter på loppisar är gamla hushålls- och bakredskap. De brukar vara robusta och hålla riktigt bra kvalitet och ändå inte kosta många kronor. Allra svagast är jag för köksprylar som fått charmiga egennamn, så att de känns lite mer personliga (vilket säkert var meningen med namnvalen). Sedan tidigare har jag t ex en Saft-Maja och en Vissel-Johanna och nu har även Kak-Lisa anslutit sig till gänget.
Vad är då en Kak-Lisa? Jo, det är en manick som man spritsar ut småkaksdeg med i fina mönster. Eller som det utan krusiduller uttrycks i instruktionshäftet: ”Kakformaren Kak-Lisa – Bakar många fina kakor fort och lätt.”
Att ta sig tiden att göra spritsade småkakor kan ju kännas som vräkig lyx i dagens samhälle. Samtidigt svindlar tanken på att Kak-Lisa en gång i tiden såldes in som något som tvärtom sparade tid mitt bland tillagning av dillkött och stärkning av skjortkragar. Jag skall tänka lite extra på det när jag testar min kaksprits, som jag har privilegiet att använda bara för att jag tycker att det är roligt…
FÖLJ HUNGRY HEART PÅ: BLOGLOVIN’, Facebook, Instagram och Pinterest
Pernilla
Åh, jag har också sett sådana där på loppis ibland, men aldrig någon som har varit i tillräckligt bra skick för att jag ska lägga beslag på den tyvärr. Verkligen tänkvärt avslut på inlägget med, jag är så glad att bakning för mig är något roligt och inte ett måste.
Hungry Heart
Ah, det där bitterljuva dilemmat med loppisar att man aldrig vet vad man hittar. Ibland kan man leta sig blå efter något i åratal och sedan rätt som det är finns det typ tio stycken av det på en gång. Hoppas du hittar din Kak-Lisa så småningom!
Alicia
Nää alltså vad fantastiskt! Det där borde moderna företag inspireras av – sån himla feeling ju! Skulle tycka det vore mycket roligare att baka om jag hade sällskap av LIsa, Maja och Johanna!
Hungry Heart
Ja, de är verkligen kanontjejer att laga mat med! ? Jag har i och för sig en hushållsassistent som kom utan namn, så henne döpte jag till Hulda. ?
Katarina
Spritsade kakor är ju så vackra! Jag gjorde det en gång som en del i en bröllopspresent. Minns hästskor från bardomen, en lyxkaka!
Hungry Heart
Åh, vilken fin bröllopspresent! ❤️ Jag hoppas jag kan få till spritsningen, men blir det knas är det ju bara att stoppa tillbaka degen i KAK-Lisan och köra ett varv till! ?
Lund Johanna
haha, ja älskar den! Och tänker lite att det är väl precis sådant man ska ta sig tid till i dagens samhälle. Ren och skär själavård att spritsa kakor tänker jag.
Hungry Heart
Ha ha, ja du har rätt. För den baktokiga är kakspritsning banns mig själavård. =)
Katarina
Jag blev full i skratt igår när jag var på loppis för bland alla saker med egennamn så fanns ”The super slicer”. Såndär 80-talsförpackning med disco- och neonkänsla i typsnitt och färger och där engelska var så himla coolt, allt började på ”The” och var ”super”. Det var nästan så den fick följa med hem. Ibland kanske jag hade använt den men mest hade jag nog njutit av förpackningen.
Hungry Heart
Ha ha, ja det har ju gått från ”Hulda” till ”ultra mega super power” i namnet på köksredskap! =D Jag minns så väl när engelskan gjorde intåg och allt var ”coolt” och det var inne att säga ”shit” helt plötsligt. Det dröjer nog bara ett årtionde innan gamla köksprylar från 80-talet blir häftiga igen (om de nu håller så länge ens!)
Katarina
Det kom ju så många coola prylar då som folk typ bara använde en gång så de lär ju finnas kvar i användbart skick. Fast frågan är nog hur länge plastdelarna i dem håller om man väl börjar använda dem. För något år sedan fick jag en så där rivgrej av mina föräldrar, vi hade haft den i sommarstugan. En sån man höll i handen och vevade på en vev och så kom det man hade lagt i ut i en rivrtumma. Jag hann väl använda den två gånger innan det sa knack och så sprack plasten. Det är lite spännande att tänka tillbaks på hur inne plasten var när den kom. Hur den upplevdes som så smidig och snygg (och jag tycker fortfarande det kan vara smidigt och jag tycker att det är snyggt med alla färger som var då) och nu är glas på väg tillbaks tillsammans med material som bambu (vilket jag gillade först men tyvärr har läst att det inte är så miljövänligt som det har sagts).
Hungry Heart
Jo, från 80-talet och framåt fick ju kvaliteten stryka på foten och jag minns alla dessa TV-Shopprodukter i plast och som skulle ”revolutionera” matlagningen men som egentligen var helt onödiga och dessutom rackligt byggda. Eller bakmaskinen, varmkorvmaskinen eller popcornmaskinen… Nej, tacka vet jag Kak-Lisa & Co! =)
Helena
Undra just om jag inte har en Kak-Lisa i min gamla skåp…. Måste nog titta efter. Älskar gamla saker och framförallt gillar jag att de inte är eldrivna. Nu när jag varit utan internet ett tag inser man hur beroende man är av tekniken. Kram
Ps Det där jag ser i förra kommentaren om fler år på nacken var att jag menade att jag är några år äldre…. ;-)
Hungry Heart
Ålder gör ju ingen skillnad varken för Kak-Lisor eller Science-Helenor… ;-)
Att vara utan internet kan inte vara det lättaste. Det underlättar något så otroligt och särskilt om man inte bor i stan.
Skuggsidan
Vilket roligt inlägg! Kan du inte visa Saft-Maja och Vissel-Johanna också? Eller finns de redan i nåt annat inlägg? :)
Hungry Heart
Kul att du tycker det! Visst kan jag visa de andra kökstjejerna i samlingen. Jag skriver upp det på kom-ihåg-listan!